om bär

I svenskan är -on ett speciellt suffix, en ändelse, för att bilda bärnamn. Det är egentligen lite märkligt. Ett bär som nästan smälter på tungan kallas smultron. Ett väldigt bra bärnamn. Ett bär som växer på plantor som liknar ljung kallas lingon. Det är ett varken kul eller praktiskt bärnamn. Vet man inte hur lingonris ser ut är chansen liten att man vet att de rosabruna ruskorna kallas ljung. Ett bär som ofta växer i varma backar kallas hallon eftersom hald är ett gammalt ord för backe, men det kan också vara så tråkigt som att hallon bara är en förvrängning av ollon, som i sig betyder 'ätligt bär'. Hallon borde ha fått ett bättre namn. Ett minst lika bra som smultron. Vad hjortar har med hjortron att göra förstår jag inte. Hjortron växer ute på taigans myrar och där finns inga hjortar. Bara en eller annan älg. Möjligtvis någon björn. Björnar har istället fått namnge ett bär de inte har någonting alls att göra med. Björnar är inte kända för att äta björnbär. De äter istället blåbär, som har svenskans mest fantasilösa bärnamn. De heter blåbär eftersom de är blå bär, vilket påminner mig om en dikt av Alf Henriksson:

Få
små
blå
bär
är
här.

Jordgubbar har ett bra bärnamn. Det är både praktiskt och kul. Kul eftersom de heter 'gubbar' istället för bär. Det är klart att sånt är kul. Praktiskt eftersom namnet påminner en om att borsta av dem innan man äter dem så man till hösten slipper uppsöka vårdcentralen för avmaskning.